Syster Taki

Filmade Filip idag när han låg i babygymmet och härjade. Han är så otroligt vaken hela tiden! Vi trodde att bebisar sov för det mesta i början men inte denna, han kan ligga vaken flera timmar i sträck och titta sig omkring.

I övrigt blev det en kort promenad i solen idag, det är stekvarmt här (säkert 25 grader i skuggan). Gick förbi hos Anine och Carl-Stian och stod och pratade en stund med dem, de ville ju gärna se Fille.

Nu ska vi vila lite. Tom Stian har varit ute och löpt och jag är helt slut efter alla vakna timmar i natt, men det går så bra så!

---

Är lite dålig på att uppdatera just nu känner jag, men har inte riktigt haft tid eller ork. Har fått mjölkstockning igen och låg däckad med feber igår. Men idag har vi varit till barnmorskan Therese och fått lite hjälp med det. Fick rådet att hyra en stor och fin bröstpump från apoteket så nu tömmer jag bröna med den + att Filip krubbar för fullt från dem. Blir nog bra snart!

I övrigt går allt fint och Filip är en riktig gofis! Just nu ligger han i vaggan och sover men vaknar nog snart och vill ha mat igen. Vi badade honom tidigare ikväll också, det gillar han för det mesta. Ligger bara där i badbaljan och ser nöjd ut och sparkar lite med benen. Så söt!!

Den här familjebilden var med i Kuriren (Söderhamns lokaltidning) idag ifall ni missat det!

---

Onsdag den 13 maj.

Jag märker att det kommer småskvättar med nåt som liknar vatten i trosorna. Det kommer ca 1 matsked åt gången 3-4 ggr denna dag och fortsätter lika dagen efter. Jag blir jättefundersam men tänker att det säkert inte är vattnet som gått utan att det bara var rikligt med nåt annat, det sker liksom mycket skumt med ens kropp under en graviditet. Så av nån anledning så ringer jag inte till sjukhuset utan tänker att om det vore vattnet så skulle väl värkarna snart vara igång.


Fredag den 15 maj.

Tom Stian har precis fått upp en vit träpersienne i vardagsrummet medans jag dammsugit golvet. När jag sen ska  fylla på vatten i skurhinken hör jag ett litet "knäpp"-ljud och det börjar rinna vatten längs mina ben. Jag drar ner byxorna och ropar på Tom Stian som ser lite chockad ut. Vet inte riktigt om han fattar att det var vattnet som gick, men jag känner mig väldigt säker. Klockan är 21.50 på kvällen den 15 maj.

Jag slänger av mig kläderna och tar en härlig varm dusch. Står där och tvättar håret och kan inte riktigt fatta att det är nu det händer för jag känner mig relativt säker på att värkarna snart ska dra igång och står och små-ler i duschen för mig själv. Äntligen är det nåt på gång! Duschar i ca 20 minuter och när jag sen står framför badrumsspegeln och torkar håret så känner jag nåt som jag tror är en värk, men den gör inte speciellt ont. Så jag vet inte vad jag ska tro? Det kommer en till och en till med ca 15 minuters mellanrum. Tom Stian sticker in huvudet i badrummet och undrar hur det går. Jag säger att jag tror att det är värkar jag har. Han frågar då om han ska skura golvet. Men jag tycker att han kan lugna sig lite med det... ;)

Jag går in i sovrummet och letar några kläder att ta på mig. Vet inte varför, men jag tar på mig det finaste jag kan hitta. En lila mamma-skjorta och svarta leggings. Sen kommer det en RIKTIG värk och jag förstår att de andra fem värkarna jag känt bara var förvärkar. Det gör riktigt ont och jag ber Tom Stian öppna internetsidan  http://www.varktimer.se/ för att vi ska kunna klocka värkarna. Men vi fattar ingenting, verkar som att det är olika lång tid mellan varje värk och att varje värk är olika långa. Jag blir irreterad och bestämmer mig för att ringa Emma. Hon fick barn i december och de ska vara hundvakt åt Mario när vi ska in på sjukhuset, men hon svarar inte. Då ringer jag Hanna, men hon minns inte heller hur man ska räkna värkarna och säger åt mig att vi måste ringa sjukhuset. Tom Stian ringer men de ber om att få prata med mig som ligger på sängen och har ONT.

Med tanke på att min mammas bägge förlossningar var ganska snabba så säger barnmorskan i telefonen att vi ska packa och åka in. Tom Stian verkar vara lite förvirrad över vad han ska packa med och jag försöker hjälpa honom med det samtidigt jag själv försöker packa det sista mellan värkarna som kommer ganska tätt. Både jag och Tom Stian blir lite stressade och jag lyckas överdriva min packning så mycket att BB-väskan som är riktigt stor blir överfull.

Tom Stian kör sen fram bilen till framsidan och jag vaggar ut till den. Än så länge går det ganska bra och vi börjar åka mot Kongsvinger (en resa på ca 50 minuter). Hanna ringer efter en stund och frågar hur det går och ger mig tips hur jag ska andas eftersom jag inte har en aning om hur jag ska göra. Ringer sen min moster och säger att vi är på väg in men måste typ slänga på luren ganska fort för nu jävlar börjar värkarna göra ont!! Jag vrider mig i smärta och tror inte att det är sant att det kan göra så ont. Tom Stian kollar nervöst på klockan i bilen varje gång det kommer en värk. Är ca 4-5 minuter imellan dem och även jag börjar bli nervös. Tom Stian kör i 140 km/timmen tills vi hamnar bakom en polisbil och det känns som att allt går SKITSAKTA men det är inte långt kvar så vi får snällt ligga där bakom. Vi är lite osäkra på om vi ska ta nattingången eller inte eftersom att klockan inte är tolv än så Tom Stian ringer sjukhuset och frågar. Barnmorskan i telefon säger åt honom att ge mig rådet att andas som en hund, men jag skriker att jag inte kommer ihåg hur dom gör.


Lördag den 16 maj.

När vi kommer fram till Kongsvinger Sjukhus kör Tom Stian fram mig till dörren och jag möts av en barnmorska med säng. Hon skakar hand med mig och ber mig lägga mig ner. Jag frågar vad jag ska göra med skorna men hon säger att det inte spelar någon roll, men jag känner att jag måste få av mig dom så att jag inte skitar ner sängen så jag slänger dom på golvet. Tom Stian sticker iväg och parkerar bilen medans barnmorskan kör runt mig i sängen. Vi ska tydligen till en annan våning. Jag vrider mig i smärta och det känns som att kärringen kör in i så många dörrkanter hon kan för det smäller till i sängen hela tiden. Klockan är nu 24.00 och det är två timmar sen mitt vatten gick.

Väl framme och inne i rätt rum konstateras det att jag är öppen 2,5 - 3 cm. Jag trodde ju givetvis att jag skulle vara öppen mycker mer pga de täta värkarna och mammas snabba förlossningar. Iallafall så har jag rejält ont och när jag blir erbjuden lite morfin så tackar jag givetvis ja! Sticket i skinkan känns men efteråt blir smärtan lite bättre och jag fick även börja suga i mig av lustgasen. Jag tycker inte att den funkar alls och säger det till barnmorskan men hon menar på att man måste bli kompis med den först innan den börjar fungera bra. Vilket piss tänkte jag, men jag och lustgasen blir sen ganska snabbt vänner och den hjälper lite. (Grejen med lustgas är att man måste börja andas i masken precis innan värken drar igång ordentligt, annars funkar det inte)

De närmsta timmarna skulle jag vilja beskriva som helt jävliga. Vilken smärta! Tom Stian står redo med masken och jag suger i mig allt vad jag kan. Tycker inte att nåt hjälper mot smärtorna och tänker redan nu att jag aldrig nånsin kan tänka mig fler barn. Efter ett par timmar med täta onda värkar känner jag plötsligt att jag mår jävligt illa och hinner knappt säga ordet "spy" innan jag lagt en riktig pizza i sängen och över Tom Stian. Kände innan att jag var helt inne i dimman men efter att jag spytt så vaknar jag till liv lite grann och tittar i sängen, måste vara den äckligaste och största spya jag nånsin sett (tänk er att att det såg ut som att jag klunkat 2 liter brunt guld/pepsi max och ätit10 st burkar med bruna bönor). Tom Stian försöker torka av sig och den stackats tanten (nån slags sjuksyrra) som är med under förlossningen håller nästan på att spy själv när hon ska torka bort min megaspya. 

Efter sex timmar med vidriga värkar frågar äntligen barnmorskan om jag skulle kunna tänka mig att ta epidural-sprutan. JA JA JA! Ge hit sprutan, jag sätter den själv om jag måste! Barnmorskan går då iväg och ska hämta läkaren, men han är borta. Det letas och letas men det kommer ingen jävla läkare med världens största spruta. Jag har fortfarande lika överjävla ont och håller på att bli tokig över att han aldrig kommer. Tom Stian blir också arg och jag tror att det tar 1,5 timmar innan den jävla läkaren dyker upp. Då har jag så ont och är lite borta av lustgasen att jag inte känner när han sätter ryggmärgsbedövningen.

Minns inte så mycket vid den här tiden, men jag vet att smärtorna blir bättre. Tittar på Tom Stian och han ser dödstrött ut så jag säger åt honom att sova en stund och slocknar även själv. Så bra är epidural-sprutan!

Vaknar av att den barnmorskan jag har haft från klockan 24-00-06.00 ska gå hem och att en annan ska ta över. Jag tyckte det var tråkigt, ville liksom ha kvar samma som jag haft. Men nu är det Berit som är min barnmorska och hon konstaterar att jag är öppen 8 cm men att värkarna har stannat av lite, troligtvis pga ryggmärgsbedövningen. Så nu ligger jag bara där i nån timme och väntar. Har inga jätteonda värkar längre och det känns skönt. Men snart är det dags för värkstimulerande dropp. Så allt drar igång igen... denna jävla smärta är tillbaka. Jippie. Börjar må illa igen och får fram ordet "spy", sekunden efteråt kastar Tom Stian sig mot min säng med en spykopp. Fyller den på nolltid och lyckas faktiskt inte spy ner Tom Stian eller sängen.

Klockan 10.30 på förmiddagen den 16 maj är det dags för mig att börja krysta och värkarna är nu olidliga. Tom Stian frågor barnmorskan ifall vi kan förvänta oss att bebisen snart tittar ut, men hon säger nej och att detta kan ta lång tid. Jag hör det genom dimman och känner att jag hatar Berit och att jag vill ge upp.

Berit vill sen att jag lägger mig på sidan, med ena benet upp på ett sånt där benstöd (tänk er stolen hos gynekologen). Jag tycker inte att det känns bra alls, känns som att jag inte får nån kraft att ta i och få ut ungen. Sen ramlar benstödet ner och klämmer mitt andra ben var av jag blir skitförbannad. Berit märker det och säger till Tom Stian att nu minsann blev jag arg för att stödet ramlade ner, men jag var mest arg över att ingen fattade att mitt andra ben kom i kläm. Nu hatar jag Berit ändå mer. Fy fan. Jag hatar även den lilla snälla tanten som torkade mina spyor för hon säger åt mig att jag ska försöka att inte dra i mig av lustgasen när jag inte har en värk. Tror hon inte att jag försöker att inte göra det?!!

Jaja, krysningsarbetet fortsätter och jag känner att jag bara vill dö. Skulle nån komma fram till mig och erbjuda mig döden så skulle jag tacka ja direkt. Så illa känns det. Berit säger åt mig att ta i som man gör när man bajsar. Jag krämar på allt jag kan! Sen ber hon mig att ställa mig på alla fyra vilket jag vägrar, alla andra ställningar kan jag nog tänka mig men inte fan tänker jag stå på alla fyra och föda. Istället får jag ligga på ryggen något som jag var mycket nöjd med. Berit säger hela tiden åt mig att bajsa (det är så man får ut barnet) och eftersom hon tjatar så mycket om det så släpper jag ut några små rådjurspluppar. Jag hade ärligt talat inte brytt mig om jag hade sprutlackerat ner hela rummet för just då försöker man bara överleva smärtan.

Trots att jag tar i allt jag kan så känner jag inte att bebisen kommer nå närmare öppningen och jag tänker att jag måste göra allting fel. Känner inte att jag får speciellt många råd av barnmorskan Berit hur jag ska göra heller. Men efter nästan en timme så säger Berit att hon ser en massa mörkt hår varpå jag får nya krafter och tar i ALLT jag kan. Helt plötsligt är lilla Filip ute (klockan 11.21 den 16 maj) och han läggs på mitt bröst. Allt har gått bra men barnmorskan berättar att Filip kommit ut snett och har tagit med sig en liten bit av väggen på vägen ut och att vi ska se på det sen men det bryr jag mig inte så mycket om. Jag tittar på Tom Stian som gråter och känner mig så lycklig! Det är över och våran lilla älskling är helt underbart fin!!

Minns att jag läst att när man tror att allt är över så ska moderkakan krystas ut, detta är något jag tänker på och vill få gjort så snart som möjligt så att jag kan slappna av med våran lilla underbara son sen! Så efter en liten stund så klipper Tom Stian navelsträngen och jag krystar sen ut moderkakan. Gud, vad skönt! NU är allt över!! .

Är helt sjukt vilken känsla det är att ha sitt barn på bröstet, man tror inte det är sant.. allt känns så overkligt och det tar lång tid att smälta hela situationen. Kan bara säga att det är värt all smärta och jag vill gärna ha fler barn!!



EFTER FÖRLOSSNINGEN:

Efter ytterligare en stund fick vi flytta in i ett familjerum där vi skulle komma att bo fem nätter. Då märktes det även att jag hade feber och de misstänkte att jag hade en infektion i kroppen. Togs blodprov och fick antibiotika via dropp i 2 dagar, sen fick jag fortsätta äta antiobiotika i tablettform. Kände mig rätt risig och hade feber dygnet runt i flera dagar. Troligtvis berodde denna infektion på att mitt vatten läckt ut lite några dagar innan vattnet verkligen gick. (Som jag skrev om i början av inlägget)

När febern äntligen var borta på tisdagen så tänkte vi att vi kanske kunde åka hem dagen efter, men icke. Helt plötsligt hade jag över 39 grader feber igen och fruktansvärt ont i brösten. Jag hade fått mjölkstockning och feber pga av det och kände mig riktigt dålig igen. Fick pumpa brösten med maskin och även bli handpumpad av kruttanten Annie. Shit, vad ont det gjorde! Tydligen hade jag sjukt mycket mjölk i mina brön för jag lyckades fylla en hel nappflaska med mjölk på 14 minuter och barnmorskorna var helt chockade över min mjölkproduktion.

På torsdag eftermiddag åkte vi iallafall hem från sjukhuset... kände mig inte helt i form men både jag och Tom Stian ville så gärna åka hem. Men innan vi fick åka hade vi ett utresesamtal med barnmorskan. Pratade även igenom förlossningen och jag kände att jag förstod allt bättre efteråt och jag kände att jag gillade Berit och skulle kunna tänka mig att ha henne nästa gång också.

Så nu har vi varit hemma några dagar med våran lilla juvel. Är en ganska stor omställning men herregud vad vi är lyckliga över Filip. Han är så fantastisk go och fin. Det bästa som hänt oss!



Säkert har jag glömt en massa och inlägget kanske blev lite rörigt, men det är lätt hänt när man fått för lite sömn ett par nätter... haha..

---

Tänkte att jag skulle ta och skriva ner förlossningshistorian här, men det har bara inte blivit av. Man har fullt upp med lillen plus att jag har varit lite dålig efter förlossningen med feber och grejer. Så den får vänta lite, men jag lovar att den kommer sen (med alla detaljer).

Just nu är både jag och Tom Stian bara så lyckliga över att ha denna lilla guldklimp hos oss. Man trodde inte att man kunde älska en annan person så mycket som man gör med Filip, helt otrolig känsla. Vi är så glada över att ha honom här!!


I övrigt så har mamma och pappa har varit här över helgen, de ville se sitt första barnbarn och det var väldigt skönt att ha dom här! Fick hjälp med både det ena och det andra. Synd att det är så jäklarns långt hem bara, man skulle önska att de bodde i samma stad. Men de har lovat att komma hit ofta och vi ska åka hem till Söderhamn oftare nu också.









Mamma och pappa älskar dig Filip!

---

I lørdags kl 11.21 kom våran lilla ælskling Filip Matheo till værlden efter en 12 timmar lång førlossning. Han vægde 3035 gram och var 48 cm lång. Filip ær det mest fantastiska som hænt oss och vi ær så otroligt lyckliga!!

Vi ær fortfarande kvar på sjukhuset och bor tillsammans alla tre i ett familjerum. Vet inte nær vi ska åka hem æn, men det blir væl nån dag snart.

Tack før alla grattishælsningar och telefonsamtal!

---

Tom Stian drog ut och löpte i imorse. Jag och Mario tog med oss kameran och gick en långpromenad i skogen. Skitmysigt! Solen stekte och vi hittade vitsippor en bit in i skogen. Mario är ganska omöjlig att fota eftersom han aldrig vill vara stilla, men fick till några bra bilder. (Skrattade sjukt mycket åt hans miner på vissa av dem när jag kom hem)

Idag är det förresten 3 dagar kvar till BF (Beräknad Födsel). Närmar sig med stormsteg nu!!


    
 

---

Fixade och trixade lite med väggord häromdagen. Tanken var att jag skulle ha dem på väggen i "hallen", men de var utskurna så dumt från pappret att det inte blev snyggt att ha dem på väggen alls. Så de hamnade i köksfönstret istället!

---

Har inte blivit så många uppdateringar på bloggen på sistone, beror på att min dator är sjukt seg + att det inte går vidare bra att ladda upp bilder på bloggen längre. Vet inte riktigt varför men man får slita rejält för att lägga in ett litet inlägg med bilder. Så man tappar ju lusten lite smått, men men.. ska fixa det på nåt vis! (För så fort jag inte skriver nåt här så tror folk att jag är inne och föder)


Vi lämnade in Tom Stian bil på lagning igår. Tack gode gud för att Vidar är så snäll, han har nämligen lånat ut sin splitter nya Ford Focus till oss. Annars hade jag varit riktigt nervös, inte så kul att vara utan bil när lillen kan komma när som helst.

Nu sitter även babyskyddets bas fastmonterat i den bilen. Kan hända att vi hinner få tillbaka Tom Stians bil innan Fille vill ut och då får vi väl flytta över den till hans bil, var ganska enkelt att montera den iallafall!

Filmkameran är köpt nu också. Det blev en SONY HANDYCAM DCR-SR37E. Så nu är jag reda att krysta ut ungen!!



    

   Montering av basen till babyskyddet.





  Nya filmkameran.

---

Äntligen är det bra väder här i norska norge igen! Efter 1,5 vecka med pissigt kallt väder är solen här. Jag är så lycklig över det!

Tyckte faktiskt att vi förtjänade lite sol idag också med tanke på att vi spenderade första halvan av dagen med att bråka med löningskontoret och Nav (en blandning av försäkringskassan och arbetsförmedlingen) om mina föräldrapengar. Dessutom hettade det till lite när "utbyggarna"  av denna lägenhet var här precis innan Tom Stian åkte till jobbet för att gå igenom det vi klagat på.

Men resten av dagen har jag alltså suttit ute på verandan och njutit. Var en snabbis på Plantagen också för att köpa ett riktigt lyxigt och dyrt ljus. Har spanat på det i två veckor och sen dök det av en slump upp på en internetsida jag var in på också, så då kände jag att det var menat att jag skulle köpa det. Kanske kan vara en bra idé att tända det och ligga och slappna av på sängen en stund? 

Ljuset kommer iallafall  från YANKEE CANDLE och lukten på just detta är "Water Garden".  Sen råkade jag plocka med mig en förpackning vanliga värmeljus med lukten "Clean Cotton" också.





      



En ny STOR häng-blomma har flyttat in på ballen. Den köpte vi i Charlottenberg..  =)

---

Tidigare idag skulle Tom Stian ut och jogga, jag valde att gå en promenad med Mario istället. Tror inte att det vore så sådär jättehälsosamt för bebisen om jag också skulle löpa en halvtimme.

Iallafall så tänkte Tom Stian springa sin vanliga runda i skogen när han möter på en grupp dagisbarn som är på utflykt vid skogskanten. En av fröknarna säger åt barnen att de måste hålla sig åt sidan för nu kommer det en joggare. Då utbrister en av ungarna "Jag ska också jogga!". Tom Stian hör detta och skojar till det genom att fråga pojken "Ska du med och löpa?" medans han springer förbi.

Och mycket riktigt skulle ungen löpa. Den lilla grabben på 3-4 år börjar lubba efter Tom Stian allt vad han kan. Ett gäng till med ungar hakar på och när Tom Stian vänder sig om efter en stund så har han 7 st kids som kutar efter honom in i skogen medans han hör dagisfröknarnas förtvivlade rop. Så han är tvungen att stanna och säga till dom storögda barnen som nu står och stirrar på honom att de måste gå tillbaka. Det gjorde dom som tur var utan några större protester, så älsklingen kunde lugnt springa vidare utan att känna sig som en peddo.

Min promenad med Mario var inte lika spännande om man säger så.



(Tyvärr är nåt fel med bloggen så jag kan fortfarande inte lägga ut bilder, har mejlat och frågat vad som är fel)

---

Nu har jag varit iväg på kontroll hos barnmorskan igen. Förhoppningsvis den sista!


Snabb summering från idag:

• Fina hjärtljud hos lillen. 141 slag/minuten
• SF-måttet var 35 cm (Storleken på livmodern)
• Min vikt: 71 kg (Inte lagt på mig nåt sen sist)
• Lillen har fixerat sig nu tror barnmorskan men hon
  fattade inte sig på hur han låg i magen i övrigt.

---

Förpackningarna är skrämmande lika, den ena är köpt i Norge och den andra i Sverige. Men innehållet är INTE det samma.

Det norska pärlsockret ser ut som små fyrkantiga kristaller. När man rullar chokladbollar i det eller öser det på bullar så syns nästan inte sockret. Medans det svenska pärlsockret med sitt kritvita utseende och med sin exemplariska form därimot lämpar sig mycket bra till chokladbollar och bullar. 

---

11 days to go och inte en enda hemorrojd så långt ögat når. (Och det är inte lätt att titta efter nu vill jag lova).

Mer info:

Du är på dag 269 av 280. (96,1%).
Du är i vecka 39.
Du har gått 38 fulla veckor och 2 fulla dagar (v38+2).
Du är i 9:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Mån 18 maj 2009
Du har 11 dagar kvar till beräknad förlossning.


Idag var nog första dagen som Tom Stian fattat att bebisen verkligen kan komma när som helst. När han skulle iväg till jobbet imorse sa han "Ring mig om du ska föda då älskling" . Hmm ja, jag hade inte tänkt fråga nån annan och jag har inga planer på att gå till Kongsvinger som tar 45 minuter med bil. Jag lovar älskling att du ska bli den första som ska få veta när det är dags.

Har på sistone fått en hel del frågor om jag är nervös inför förlossningen. Nej, det är jag inte. Jag vet att han kommer ut på ett eller annat sätt, oavsett om jag ska spricka från muttan till analen eller om dom cuttar upp mig via magen. Det jag därimot är nervös för är tiden efteråt.

Kommer jag bli en bra mamma? Kommer bebisen vara frisk? Kommer jag att veta hur jag ska göra med allt? Kommer jag orka mata bebisen 100 gånger per natt? Kommer jag att vara ett monster på dagarna? Kommer jag tycka att Tom Stian hjälper till tillräckligt mycket? Kommer vi bråka en massa pga att vi är trötta?

Jag tror faktiskt att barnmorskan skrämt mig lite på kursen vi var på. Allt verkar ju vara ett stort elände efter att man kommit hem från sjukhuset. Man ska tydligen vara så trött och slut att man gråter hela tiden, man ska inte hinna göra nåt som har med städning att göra i hemmet, mannen måste handla och laga mat och om han inte gör det så blir det tufft, dessutom sa hon att ca 60% (om jag minns rätt) av alla par går skiljda vägar inom ett år efter att barnet är fött.

Det där är sånt som jag oroar mig för. För UT kommer ungen, men resten då?


Jag har iallafall bestämt mig för att lyssna på "Lonesome Traveller" med Paperboys  i i-poden när jag ska föda. Tjoho!






Bilderna är tagna igår, 12 dagar före beräknad födsel. Av nån konstig anledning
så ser jag smalare ut än vad jag är på bilderna. Ligger på ca 14 kg plus nu skulle 
jag tro. Ska till barnmorskan imorrn igen så då får jag nog veta. 

---

Dagen i Charlottenberg var trevlig, även om vi alltid råkar stanna lite för länge. Vi säger alltid att vi ska skynda oss och bara handla mat, men sen lockas vi in i andra affärer ändå. Det gör väl egentligen ingenting, är bara det att man lätt bli sliten när man är borta en hel dag och kommer hem på kvällen.

Jag köpte ett par shorts iallafall och Tom Stian hittade nån t-shirt. Dessutom köpte han protein-pulver eftersom han ska börja träna snart och även jag framöver. Sen blev det en massa mat! Utanför den mataffären träffade vi även på "grannarna" härifrån, helt plötsligt dök dom liksom upp från ingenstans sugandes på varsin slush/flush (eller vad fan det heter.. sån där sliskig färgglad dryck gjord av socker och is) med sitt jävla "hej hej! så ni är också här?". Ofattbart.

Ikväll klippte jag håret på Tom Stian också. Frisör-Cissi kommer att bli så stolt över mig. (Jag klippte en massa ettor som hon lärt mig ju)



 
    

---

Jag sitter och äter frukost, Tom Stian är ute och joggar. Han har äntligen fått fingrarna ur och börjat springa. Måste säga att jag är impad att han är ute och kutar vid den här tiden. Mycket hurtigt!

Vi har faktiskt gjort ordning var sitt träningsschema som hänger på kylskåpet. Jag går promenader och han joggar, sen skriver vi upp allt där. Inom en snar framtid ska vi bägge två börja på gymmet här i närheten också och då ska även den träningen skrivas upp på kylskåpet.


Nu måste jag in i duschen, vi ska till Charlottenberg och handla krubb idag!

---

Satt och tänkte på att det är så otroligt många som fyller år i maj. Helenah fyllde 25 år i fredags, Celia fyller 25 år idag, Tom Stian fyller 25 år i morgon, hans pappa fyller på lördag, Lidl-Marie fyller nästa onsdag, bror Pullen fyller 16 maj och kusin Linn fyller 31 maj. Och troligtvis så kommer lillen fylla år nån dag i maj, vilken dag vet vi dock inte än. Blir spännande!! Jag tror iallafall att han har fixerat sig nu, men är inte säker. Skulle ha varit till barnmorskan på kontroll idag men hon var hemma med sjukt barn så jag ska dit på fredag istället.

Bakade sirapskakor alldeles nyss, det har jag nog inte gjort sen på hemkunskapen i sjuan eller nåt. Blev väl bra! Kan det bero på att jag är en fena på bakning eller att de är världens simplaste kakor att baka? Tom Stian ska firas i helgen av sin släkt, men man vet ju aldrig om det dyker upp nån imorrn. Ska väl slänga ihop nån philadelfiatårta och ett gäng chokladbollar på fredag eller nåt också. Men jag är så SUR på Norge för att dom inte har riktigt pärlsocker. De har nåt som heter så men det är fanimej inte alls det som jag vill ha, sånt som man har på chokladbollar. Jävla Norge, här kan man ju inte bo.


 

---

Idag har det varit en sån där gemensam vårstädning på vårat område med start klockan elva. När vi kom ut med sopsäckarna i högsta hugg var det bara en tapper själ som gick omkring och plockade skräp. Vilken skräll, tänkte vi. Typiskt detta område! Men inom en halvtimme var det fler och fler som slöt upp (men det var LÅNGT ifrån alla kom, kanske bara 15 personer  av 100).

Fast det gick fint ändå, de som kom var riktigt effektiva och det blev superfint här utanför. Jag, Tom Stian, Tomas + en karl i 40-årsåldern bestämde oss även för att fixa till sophuset som har varit ett STORT problem här. Folk ser tydligen inte skillnad på matavfall och pappkartonger och är så inåthelvete inkompetenta att det inte ens kan lyfta på ett lock till en soptunna. Vilket har resulterat i världens vidrigaste sophus.

Men det var då, nu är det skinande rent därinne och vi satte till och med upp skyltar så att folk lättare ska se vart de ska kasta vad. Men frågan är om de hjälper?!


Nu ska vi slappa ett tag för att senare åka hem till Emma och Tore och krubba middag.



    
    
     
    
   Före                                                                        Efter

---

Idag har jag storstädat lägenheten, tvättat och gått långtur med doggen. Tanken var även att jag skulle göra sommarfint på verandan, men den hade inte riktigt torkat klart sen inoljningen igår. Så jag ställde bara dit två solstolar som vi vilade stjärtarna i från att Tom Stian kom hem från jobbet vid fyra till klockan sju ikväll. Helt underbart!

(Kollade nyss termometern och det är faktiskt hela 16 grader ute fortfarande och klockan är halv elva på kvällen)


Bjussar på en film från i förrgår med en nyduschad och leksugen ADHD-chihuahua.

(La in filmen på youtube först för då var det enklarare att lägga upp filmen här
på bloggen. Ska ta reda på hur man gör för att slänga in den rätt på bloggen snart)

---