Svininfluensan i Norge.
Jag tänkte först att jag skulle låta bli, för ämnet är så otroligt uttjatat. Men jag kan inte låta bli.
Jag blir uppriktigt sagt orolig över hur saker och ting sköts angående SVININFLUENSAN. Speciellt i detta land, Norge. Tycker att det är dålig information om saken och jag börjat bli riktigt orolig för Filips skull. Norge är det land som drabbats hårdast av svininfluensan. 18 personer har dött trots att det bara bor 4,7 miljoner invånare här. Troligen är 630 000 norrmän smittade. Men nästan ingen pratar om det. Nästan ingen verkar oroad.
När jag tex frågar de andra mammorna om de ska gå på babysången eller inte (då jag själv är skitskraj att min 6-månaders son ska bli smittad) får jag till svar att alla ska det och att de mest verkar fundersamma över varför jag frågar det. Anledningen till att jag frågar är för att givetvis är risken att bli smittad större på en plats där det är ca 10 st mammor och minst lika många barn. Barnen ligger bredvid varandra på filtar och biter på varandras leksaker.
Min sambo TS berättade för ett par veckor sen, kanske längre att han skulle få vaccinet genom jobbet eftersom att han är lite mer i riskzonen att få svininfluensan än vad vi andra är. Vad skönt tänkte jag! För Filips skull. Men han har ännu inte fått nån spruta och verkar heller inte fundera så mycket över det. Jag därimot tycker att det är väldigt märkligt och jag hoppas för guds skull att han inte blir smittad.
Ja, jag är skitoroad. Inte för min egen skull, men för Filips. Men folk pratar knappt om det här, ingen verkar bry sig. Tydligen är svinfluensan bara nåt som sker andra?! Men vadå, T:s grannar har legat sjuka i svinisen hela bunten, E:s grannar har legat isolerade pga denna sjukdom, C:s chef ligger just nu på sjukhus. Vad är det som säger att vi andra inte skulle kunna få det då??
Det händer runt omkring oss och vad jag har hört så är ganska många smittade i denna lilla stad som heter Jessheim. Jag hänger inte på centret med Filip längre, skulle aldrig få för mig att åka till Ikea med honom längre, gillar inte att springa runt i mataffären bland en massa folk med honom heller. Men ok, vi gick på babysången och ja, det var jättemysigt men jag gick hem därifrån med en klump i magen. Funderade på om jag gjort rätt eller fel och tvättade noggrannt Filips händer med desinfektion.
Kalla mig gärna överdriven, men jag är som sagt inte oroad för min egen skull. Hade jag inte haft lilla Filip hade jag inte brytt mig om vart jag var och i hur stora folksamlingar. Men jag tänker på Filip.
Han går före allt annat! Hoppas att andra med småbarn tänker likadant!
Här finns en artikel som Aftonbladet skrivit om svininfluensan i Norge. Sen väljer ni själva hur mycket ni litar på det som kvällstidningarna skriver och tänk på att det jag skrev här ovanför är hur jag som bor i Norge upplever det.
Jag blir uppriktigt sagt orolig över hur saker och ting sköts angående SVININFLUENSAN. Speciellt i detta land, Norge. Tycker att det är dålig information om saken och jag börjat bli riktigt orolig för Filips skull. Norge är det land som drabbats hårdast av svininfluensan. 18 personer har dött trots att det bara bor 4,7 miljoner invånare här. Troligen är 630 000 norrmän smittade. Men nästan ingen pratar om det. Nästan ingen verkar oroad.
När jag tex frågar de andra mammorna om de ska gå på babysången eller inte (då jag själv är skitskraj att min 6-månaders son ska bli smittad) får jag till svar att alla ska det och att de mest verkar fundersamma över varför jag frågar det. Anledningen till att jag frågar är för att givetvis är risken att bli smittad större på en plats där det är ca 10 st mammor och minst lika många barn. Barnen ligger bredvid varandra på filtar och biter på varandras leksaker.
Min sambo TS berättade för ett par veckor sen, kanske längre att han skulle få vaccinet genom jobbet eftersom att han är lite mer i riskzonen att få svininfluensan än vad vi andra är. Vad skönt tänkte jag! För Filips skull. Men han har ännu inte fått nån spruta och verkar heller inte fundera så mycket över det. Jag därimot tycker att det är väldigt märkligt och jag hoppas för guds skull att han inte blir smittad.
Ja, jag är skitoroad. Inte för min egen skull, men för Filips. Men folk pratar knappt om det här, ingen verkar bry sig. Tydligen är svinfluensan bara nåt som sker andra?! Men vadå, T:s grannar har legat sjuka i svinisen hela bunten, E:s grannar har legat isolerade pga denna sjukdom, C:s chef ligger just nu på sjukhus. Vad är det som säger att vi andra inte skulle kunna få det då??
Det händer runt omkring oss och vad jag har hört så är ganska många smittade i denna lilla stad som heter Jessheim. Jag hänger inte på centret med Filip längre, skulle aldrig få för mig att åka till Ikea med honom längre, gillar inte att springa runt i mataffären bland en massa folk med honom heller. Men ok, vi gick på babysången och ja, det var jättemysigt men jag gick hem därifrån med en klump i magen. Funderade på om jag gjort rätt eller fel och tvättade noggrannt Filips händer med desinfektion.
Kalla mig gärna överdriven, men jag är som sagt inte oroad för min egen skull. Hade jag inte haft lilla Filip hade jag inte brytt mig om vart jag var och i hur stora folksamlingar. Men jag tänker på Filip.
Han går före allt annat! Hoppas att andra med småbarn tänker likadant!
Här finns en artikel som Aftonbladet skrivit om svininfluensan i Norge. Sen väljer ni själva hur mycket ni litar på det som kvällstidningarna skriver och tänk på att det jag skrev här ovanför är hur jag som bor i Norge upplever det.
Sova hela natten?
Vi försöker sedan några dagar att införa fasta sovtider för Filip. Har läst lite om en Sova hela natten-kur. Första kvällen funkade det klockrent, sen har det varit siodär. Ikväll går det inte alls bra.
Gjorde som man skulle, men pojkstackarn skrek och skrek och skrek. Själv satt jag i soffan och kände mig som världens största svikare och försökte intala mig själv att inte gå in dit. Men efter en bra stund klarade vi inget mer.
Tog upp Filip och han var blöt på ryggen av svett, stackarn.
Hur gör man detta på bästa sätt?!
Gjorde som man skulle, men pojkstackarn skrek och skrek och skrek. Själv satt jag i soffan och kände mig som världens största svikare och försökte intala mig själv att inte gå in dit. Men efter en bra stund klarade vi inget mer.
Tog upp Filip och han var blöt på ryggen av svett, stackarn.
Hur gör man detta på bästa sätt?!
