...
Tid hos doktorn igår. Jag är numera stamgäst där. Denna gång var det akut övre luftvägsinfektion. Ja, det måste man väl ha nån gång också. Så som jag testat på feber, förskylning, halsont och hosta tre miljoner gånger det senaste året.
Jag får inte jobba och jag är beodrad att vila. Men jag kan inte. Jag vill att köksbänken ska vara avtorkad och tom, att filtarna ska vara vikta och hänga fint över soffan, att sängen ska vara bäddad, att kuddarna ska ligga rätt i soffan, att tvätten ska vara ren och ligga i garderoben där den hör hemma, att diskmaskinen ska vara tömd och att att badrumskaklet ska skina så jag blir bländad först.
En person sa till mig igår att min kära sambo måste fixa allt detta nu när jag är sjuk. Ja, det hade varit fint. Men igår jobbade han 11 timmar, 10 timmar idag och imorrn. Kvällarna ägnar han åt att natta Filip och att färdigställa sitt CV och sin jobbansökan och kommer inte i säng förrän sent då det brinner i knutarna att få iväg detta.
Tur att det är helg snart.
De senaste månaderna när Tom Stian fortfarande gick oljeriggskursen och jobbade konstant tänkte jag ofta på ett par bruna kilklackskor. De SKA jag ha som belöning (för att i princip ha varit ensamstende mamma i 6 mån) så fort han är färdig med kursen och semesterpengarna/skattepengarna rullat in tänkte jag. Det är kanske inget speciellt med dessa skor, bara det att jag blivit fixerat vid dem för att jag inte kunnat köpa dem tidigare.
Men nu kan jag och jag har klickat hem dem. De ligger här i ett paket som jag hämtade ut från posten. Det var 3 timmar sen. I vanliga fall skulle jag kasta mig över dem men inte idag. För det här är en dålig dag och dom bruna kilklackskorna är plötsligt inte viktiga för mig längre.
Jag får inte jobba och jag är beodrad att vila. Men jag kan inte. Jag vill att köksbänken ska vara avtorkad och tom, att filtarna ska vara vikta och hänga fint över soffan, att sängen ska vara bäddad, att kuddarna ska ligga rätt i soffan, att tvätten ska vara ren och ligga i garderoben där den hör hemma, att diskmaskinen ska vara tömd och att att badrumskaklet ska skina så jag blir bländad först.
En person sa till mig igår att min kära sambo måste fixa allt detta nu när jag är sjuk. Ja, det hade varit fint. Men igår jobbade han 11 timmar, 10 timmar idag och imorrn. Kvällarna ägnar han åt att natta Filip och att färdigställa sitt CV och sin jobbansökan och kommer inte i säng förrän sent då det brinner i knutarna att få iväg detta.
Tur att det är helg snart.
De senaste månaderna när Tom Stian fortfarande gick oljeriggskursen och jobbade konstant tänkte jag ofta på ett par bruna kilklackskor. De SKA jag ha som belöning (för att i princip ha varit ensamstende mamma i 6 mån) så fort han är färdig med kursen och semesterpengarna/skattepengarna rullat in tänkte jag. Det är kanske inget speciellt med dessa skor, bara det att jag blivit fixerat vid dem för att jag inte kunnat köpa dem tidigare.
Men nu kan jag och jag har klickat hem dem. De ligger här i ett paket som jag hämtade ut från posten. Det var 3 timmar sen. I vanliga fall skulle jag kasta mig över dem men inte idag. För det här är en dålig dag och dom bruna kilklackskorna är plötsligt inte viktiga för mig längre.
Kommentarer
Trackback
