22.56

Vi har NATTAT telefonen.

Min son lekte med sin leksakstelefon ikväll. En sån som plingar, spelar musik och är allmänt dryg. När klockan slog sju var det dags för honom att sova. Men han ville inte, han ville fortsätta leka med sin telefon.

Så jag gjorde inte som jag vanligtvis skulle göra (ta den och säga att nu ska vi sova) utan jag satte mig ner på golvet bredvid honom. Jag sa att jag förstod att han ville leka mer med telefonen men att den är trött och att den vill gå och sova på hans rum. Motvilligt följde Filip med och hans ansiktsutryck visade att han var allt annat än glad. Men tillsammans bäddade vi ner telefonen i bakfickan på hans gung-snigel. Vi klappade om den och sa "natta" och Filip vinkade sen glatt till telefonen när vi sen gick ut ur rummet.

I en stressad vardag är det så lätt att man glömmer hur små barn upplever saker och ting. Det är många gånger man tappar tålamodet och allt slutar med sura miner och skrik. Just för att man vill att saker och ting ska gå fort. Man tar sig helt enkelt INTE tid att göra det där lilla extra som betyder så mycket för barnet.


Ingen är perfekt som förälder men jag ska iallafall försöka bli bättre på just det!





Kommentarer
Postat av: catrin

pedagogen linda tittade fram där ser jag :)hoppas allt är bra med er! många kramar

2011-02-20 @ 08:15:27
Postat av: Helenah

Underbart inlägg! :)

2011-02-22 @ 17:36:41
URL: http://helenahswedberg.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0