Syster Taki

Det är bara att konstatera att nåt gick väldigt snett när jag tillverkades. För lokalsinnet verkligen LYSTE med sin frånvaro idag. Jag är en katastrof på vägarna.

Ok, här kommer hela historien:

Kl. 9.30 idag skulle jag vara på Ullevål Sykehus för att en överläkare skulle se på bebisen. Vi hade nämligen en liten tuff start på graviditeten, något som senare löste sig nästan helt. Men vi har varit tvungna att gå på några extrakontroller. Idag skulle jag gå på den sista av dom.

Saken var bara den att eftersom Tom Stian började jobba i PU igår, så ville inte jag att han skulle ta ledigt redan andra dagen på sitt nya jobb för att följa med mig till sjukhuset. Trots att han absolut ville ta ledigt och följa med så gick han till slut med på att gå på kursen istället.

Men eftersom jag då inte har nåt lokalsinne över huvudet taget granskade vi nogrannt kartan igår kväll för att jag skulle hitta fram. Tom Stian förklarade verkligen vägen flera gånger, han skrev till och med ner vägbeskrrivningen på ett A4-papper. Så jag trodde nästan att jag skulle fixa det. MEN, inte då!

Färden började iallafall vid 8-tiden imorse och när jag väl kommit en bit på E6:an så mindes jag att Tom Stian hade sagt att jag skulle hålla mig i högerfilen när jag kommit förbi Alnabru. Men jag råkade visst hålla mig i högerfilen innan jag kommit dit och försvann då ner på nån märklig avtagsväg.

Först höll jag mig lugn och andades djupt. "Det är bara att vända och åka tillbaka" tänkte jag. Men det gick inte. Avtagsvägen jag hamnat på fortsatte i all oändlighet. När jag till slut kom av den så trasslade jag till det så otroligt mycket att jag greps av panik. Helt plötsligt visste jag inte vart jag var.. och det blev bara värre och värre. Gravid och känslig som man är började ju tårarna spruta. "Hur fan ska jag hitta tillbaka och hur ska jag nu kunna hinna i tid till sjukhuset?!!". Jag körde kors och tvärs genom nån jävla håla som hette Grorud. Jag letade febrilt efter nån skylt som det stod Oslo på men det fanns inte.

När jag panikkört i 30 minuter hittade jag en bensinstation. Stackars gubben som träffade på mig säger jag bara! Rödgråten och hysterisk sprang jag nämligen fram till honom med gravidkaggen i högsta hugg och halvskrek att han måste hjälpa mig till Oslo. Han förklarade vägen två gånger och äntligen var jag på väg åt rätt håll iallafall!!!

Problemet var bara att nu hade jag tagit en helt annan väg in mot Oslo, så Tom Stians fina vägbeskrivning gick ju inte alls att följa. Jag kunde heller inte ringa honom för han satt på kursen i PU. Hade numret till Tom Stians bror, men eftersom jag inte alls visste vart jag var så ville jag inte förnedra mig med att ringa honom. Så räddningen fick bli pappa, han som jag alltid ringer när jag är i knipa. Den stackarn satt på jobbet men fick snabbt lägga arbetsuppgifterna åt sidan. Här var det www.gulesider.no + kart som gällde!! Jag letade gatunamn och papi kämpade på med att stava allt på norska. Efter en liten stund uppenbarade sig iallafall "Ullevål P-Hus" på min högra sida och jag skrek till pappa att vi hade klarat det! Så otroligt skönt! Det här var nämligen en väldigt viktig läkartid hos överläkaren så det hade inte bara varit att boka om. Vi fick nämligen den här timmen inbokad hos honom när vi var där sist i december.

I vilket fall såg det bra ut på ultraljudet. Han verkade mycket nöjd och sa att bebisen var normalstor och verkade ha det fint. Men för säkerhets skull måste en barnläkare se på bebisen när han ploppat ut.

Så nu känns det skönt  att det är gjort, jag hann dit i tid. Jag hittade hem. Ja, jag lyckades faktiskt hitta Ikea på vägen hem också och fyllde snabbt två påsar. Igår köpte vi köksbord+stolar på Bohus också.. så med lite tur hinner vi få det på plats idag!  



Och ja, jag vet. Egentligen ska det vara lätt att hitta till Ullevål, men som sagt... jag har ju nåt stort fel i mitt huvud. Jag är helt enkelt inte som alla andra.



Bilder på köket kommer sen!!

---