12.05
Igår tog det STOPP.
Efter en lång period av dunderförskylning, ansvar för allt i hemmet (storhandling, matlagning, städning, tvättning..you name it), långa jobbdagar, lämning och hämtning på dagis så tog det stopp igår. När Tom Stian kom hem från jobbet frågade han direkt vad det var för fel på mig. Jag har en väldigt dålig dag, sa jag och kände för att krypa ihop i fosterställning under en filt.
Man kör liksom på i 190 i en period och så plötsligt så kommer den där dagen då orken helt enkelt tar slut. När man dessutom har lite dåligt med pengar (karln pluggar borta och bor på hotell x antal gånger i månaden vilket kostar skjortan) och ingenting att se fram imot så är det inte riktigt så att man sprätter runt och tjoar och tjimmar av glädje.
Men... halva Tom Stians kurs är gjord nu. 2,5 månader med en karl som jobbar heltid, är borta på kurs flera gånger i månaden och som resten av tiden sitter och läser har gått. Det är väl helt fantastiskt egentligen?
Han är borta sju helger på raken nu men det är ju bara ett par månader kvar innnan han tar examen. Så nu tar jag nya tag! Jag måste orka... jag ska orka!!
Tror jag?
Jag hoppas även att min bättre halvdel orkar. Detta är minst lika jobbigt för honom om inte tuffare. Håll tummarna för att vi fixar detta nu.
Efter en lång period av dunderförskylning, ansvar för allt i hemmet (storhandling, matlagning, städning, tvättning..you name it), långa jobbdagar, lämning och hämtning på dagis så tog det stopp igår. När Tom Stian kom hem från jobbet frågade han direkt vad det var för fel på mig. Jag har en väldigt dålig dag, sa jag och kände för att krypa ihop i fosterställning under en filt.
Man kör liksom på i 190 i en period och så plötsligt så kommer den där dagen då orken helt enkelt tar slut. När man dessutom har lite dåligt med pengar (karln pluggar borta och bor på hotell x antal gånger i månaden vilket kostar skjortan) och ingenting att se fram imot så är det inte riktigt så att man sprätter runt och tjoar och tjimmar av glädje.
Men... halva Tom Stians kurs är gjord nu. 2,5 månader med en karl som jobbar heltid, är borta på kurs flera gånger i månaden och som resten av tiden sitter och läser har gått. Det är väl helt fantastiskt egentligen?
Han är borta sju helger på raken nu men det är ju bara ett par månader kvar innnan han tar examen. Så nu tar jag nya tag! Jag måste orka... jag ska orka!!
Tror jag?
Jag hoppas även att min bättre halvdel orkar. Detta är minst lika jobbigt för honom om inte tuffare. Håll tummarna för att vi fixar detta nu.
13.16
SAMTALADE lite med butikschefen på mitt jobb tidigare i veckan (Efter att jag åter igen blivit megaförkyld bara 1,5 vecka efter förra slängen med feber och förskylning):
Hon: Hvordan føler du deg idag Linda?
Jag: Jo, tackar som frågar men jag mår som ett arsle.
Hon: Ett arsle?? Vad tenker du på da?
Jag: Att jag mår som en stjärt. S-T-J-Ä-R-T.
Hon: En stjärt? Åhh, jaha! Helt rævva menar du!!
Jag: Ja, precis. Helt rævva menar jag.
Norrmän alltså... ;)
13.19
Det är svårt att VARVA NER ibland.
Filip sover ute i vagnen. Normalt sett brukar jag stå vid spisen då, flyga runt och sortera leksaker som en dåre eller ha damsugaren och moppen i högsta hugg. Men inte de senaste dagarna inte!
Sen vi blev sjuka har jag fått tänka om. Jag kan helt enkelt inte hålla på så, utan det är vila och egentid som gäller. Jag läste Kajsas blogg en gång om just det. Hon har fått tre barn på tre år. Folk undrar givetvis hur hon orkar när hennes sambo är borta. Nyckeln till att orka är att inte göra någonting medan barnen sover på dagen förutom att krypa upp i soffan med en kopp te svarade hon.
Jag har haft väldigt svårt för det. Jag gillar inte när det är kaos hemma och tycker att det är så mycket enklare att laga mat och städa när jag får göra det själv. Även om min lilla kille mer än gärna hjälper till vilken han givetvis får men allt tar nån timme extra ;)
Men jag ska försöka på att bli bättre på att vila! Vila är bra grejer som hjälper en att orka mer!
Eller hur? =)
Nu ska vi vila och bli friska i det här hemmet!
Filip sover ute i vagnen. Normalt sett brukar jag stå vid spisen då, flyga runt och sortera leksaker som en dåre eller ha damsugaren och moppen i högsta hugg. Men inte de senaste dagarna inte!
Sen vi blev sjuka har jag fått tänka om. Jag kan helt enkelt inte hålla på så, utan det är vila och egentid som gäller. Jag läste Kajsas blogg en gång om just det. Hon har fått tre barn på tre år. Folk undrar givetvis hur hon orkar när hennes sambo är borta. Nyckeln till att orka är att inte göra någonting medan barnen sover på dagen förutom att krypa upp i soffan med en kopp te svarade hon.
Jag har haft väldigt svårt för det. Jag gillar inte när det är kaos hemma och tycker att det är så mycket enklare att laga mat och städa när jag får göra det själv. Även om min lilla kille mer än gärna hjälper till vilken han givetvis får men allt tar nån timme extra ;)
Men jag ska försöka på att bli bättre på att vila! Vila är bra grejer som hjälper en att orka mer!
Eller hur? =)
Nu ska vi vila och bli friska i det här hemmet!
12.11
Om SMÅ MISSTAG som ibland känns så stora...
Jag sneglar lite åt pappans håll när han klär av sina barn ytterkläderna. De är tvillingar och en efter en skuttar de ur sina vinteroveraller. Ganska fort ser jag pappans stora miss. Hans små flickor är klädda i tights, tunna långärmade tröjor och tunika utanpå det. Pappan har dock inte märkt något än. Han ser inte att min son står i ljusblå pyjamas med stjärnor på och håller sitt favoritgosedjur Pia under armen. Jag överväger att säga nåt men är tyst.
Jag och Filip börjar gå in mot avdelningen för de minsta barnen. I dörren möts han av en leende dagisfröken som genast ber om att få se på Pia och ställer 1000 frågor om detta lilla mjukis-lamm. Hon är väldigt entusiastisk. Jag tänker på pappan som snart ska komma in på avdelningen för att upptäcka att ALLA barnen har pyjamas på sig och ett favorit gosedjur i närheten. Barnen ska nämligen ha pyjamasparty på dagis idag.
Där kommer han. Lite småstressad med denne ena flickan på armen och den andra springandes bakom. Han hejar på dagisfröknarna och ser sig omkring. Plötsligt gör han upptäckten och blir helt tyst och stilla. Hans blick sveper över rummet en gång till. Han har precis insett att alla barnen har pyjamas på sig förutom hans egna. Pappan ser besvärad ut och sneglar på klockan innan han tittar upp. "Skulle barnen ha haft med sig gosedjur idag?" frågar han fröknarna nervöst. "Ja, men bara om dom har något. Det går bra utan också", säger den unga dagisfröken snällt.
Pappan tittar på klockan en gång till och säger "Jag ska försöka hinna hem och hämta" innan han försvinner ut. Utanför dagiset ser jag hur han står och knappar förbrilt på sin mobiltelefon. Antagligen får barnens mamma snart ett sms där det står "helvete jävlar, jag glömde!!" eller nåt liknande.
Jag har lust att gå fram till honom och säga att det är lätt hänt att glömma. Men tänker istället tillbaka på Filips första dag på dagis när vi missade att ta med matlåda till honom. Just då kände jag mig som världens sämsta mamma. Hur kunde jag vara så dum?! Hur kunde jag missa att ta med hans matlåda?! Jag minns att jag fick upp syner där alla barnen satt och mumsade mackor så det stod härliga till medan min son satt hungrig och tittade på. Det går inte till så. Jag vet ju det. Men den dagen trodde jag att jag hade förstört allt. Att jag hade gjort så att Filip skulle vantrivas på dagis de kommande åren.
Det är viktigt sånt där. Alla vill vi vara bra föräldrar och allra helst vill vi att andra ska se det. Men ingen är perfekt och våra barn överlever fint ändå. Âven om mamma eller pappa har glömt att ta på pyjamas till pyjamaspartyt eller glömt matlådan hemma.
Jag sneglar lite åt pappans håll när han klär av sina barn ytterkläderna. De är tvillingar och en efter en skuttar de ur sina vinteroveraller. Ganska fort ser jag pappans stora miss. Hans små flickor är klädda i tights, tunna långärmade tröjor och tunika utanpå det. Pappan har dock inte märkt något än. Han ser inte att min son står i ljusblå pyjamas med stjärnor på och håller sitt favoritgosedjur Pia under armen. Jag överväger att säga nåt men är tyst.
Jag och Filip börjar gå in mot avdelningen för de minsta barnen. I dörren möts han av en leende dagisfröken som genast ber om att få se på Pia och ställer 1000 frågor om detta lilla mjukis-lamm. Hon är väldigt entusiastisk. Jag tänker på pappan som snart ska komma in på avdelningen för att upptäcka att ALLA barnen har pyjamas på sig och ett favorit gosedjur i närheten. Barnen ska nämligen ha pyjamasparty på dagis idag.
Där kommer han. Lite småstressad med denne ena flickan på armen och den andra springandes bakom. Han hejar på dagisfröknarna och ser sig omkring. Plötsligt gör han upptäckten och blir helt tyst och stilla. Hans blick sveper över rummet en gång till. Han har precis insett att alla barnen har pyjamas på sig förutom hans egna. Pappan ser besvärad ut och sneglar på klockan innan han tittar upp. "Skulle barnen ha haft med sig gosedjur idag?" frågar han fröknarna nervöst. "Ja, men bara om dom har något. Det går bra utan också", säger den unga dagisfröken snällt.
Pappan tittar på klockan en gång till och säger "Jag ska försöka hinna hem och hämta" innan han försvinner ut. Utanför dagiset ser jag hur han står och knappar förbrilt på sin mobiltelefon. Antagligen får barnens mamma snart ett sms där det står "helvete jävlar, jag glömde!!" eller nåt liknande.
Jag har lust att gå fram till honom och säga att det är lätt hänt att glömma. Men tänker istället tillbaka på Filips första dag på dagis när vi missade att ta med matlåda till honom. Just då kände jag mig som världens sämsta mamma. Hur kunde jag vara så dum?! Hur kunde jag missa att ta med hans matlåda?! Jag minns att jag fick upp syner där alla barnen satt och mumsade mackor så det stod härliga till medan min son satt hungrig och tittade på. Det går inte till så. Jag vet ju det. Men den dagen trodde jag att jag hade förstört allt. Att jag hade gjort så att Filip skulle vantrivas på dagis de kommande åren.
Det är viktigt sånt där. Alla vill vi vara bra föräldrar och allra helst vill vi att andra ska se det. Men ingen är perfekt och våra barn överlever fint ändå. Âven om mamma eller pappa har glömt att ta på pyjamas till pyjamaspartyt eller glömt matlådan hemma.
14.10
Det känns SISÅDÄR idag.
Filip har streptokocker i halsen och går på pencillin. Jag vaknade med tjock och ond hals jag med. Tom Stian är borta 3 dagar i rad.
Så här blir det till att vila och försöka tänka positivt.
Och då tänker jag på detta:
Filip har streptokocker i halsen och går på pencillin. Jag vaknade med tjock och ond hals jag med. Tom Stian är borta 3 dagar i rad.
Så här blir det till att vila och försöka tänka positivt.
Och då tänker jag på detta:
12.01
Jag och min chef SAMTALAR lite på morgonkvisten (efter en natt utan speciellt mycket sömn för min del).
Jag: "Är Vibeke sen idag?"
Kjetil: "Ja, hon har sovit över"
Jag: "Jahaja ok. Ja, det skulle vara skönt att sova över nån dag men jag kan ju inte det. Tänk om det kommer en varu-leverans kl 08.10"
Kjetil: "Hehe..ja" (stort fliiin)
Ja, det är ju klart...själva poängen med att sova över är ju att man inte vet innan att man kommer att göra det ;) Dessutom är jag allt för mycket kontrollfreak för att låta det ske. Tänk om det kommer varor kl 08.10 och jag inte är där?? Då går troligtvis jorden under.
Jag: "Är Vibeke sen idag?"
Kjetil: "Ja, hon har sovit över"
Jag: "Jahaja ok. Ja, det skulle vara skönt att sova över nån dag men jag kan ju inte det. Tänk om det kommer en varu-leverans kl 08.10"
Kjetil: "Hehe..ja" (stort fliiin)
Ja, det är ju klart...själva poängen med att sova över är ju att man inte vet innan att man kommer att göra det ;) Dessutom är jag allt för mycket kontrollfreak för att låta det ske. Tänk om det kommer varor kl 08.10 och jag inte är där?? Då går troligtvis jorden under.
12.22
Det här med JOBB är ett ständigt tema. Antingen har man inget eller så har man det. En del läser på skola för att nå drömjobbet, andra nöjer sig med vad de har trots att man inte riktigt trivs. Alla är vi olika och alla har vi olika mål och drömmar.
Som jag berättat förut så sitter Tom Stian i skolbänken igen. Han läser oljeriggs-kurs + säkerhetskurs i ett halvår. Målet är att få jobb på oljerigg, något som efter ett antal år och vidareutbildningar kan ge en årslön på ca 700 000 kr. Men både jag och Tom Stian har otaliga gånger fått höra att han aldrig kommer att få något jobb inom denna bransch. För alla vi nämner detta för känner tydligen nån som gått denna utbildningen som sen inte fått något jobb. Men jag tror att allt handlar om vad man har för inställning. Jag känner både folk som har klättrat väldigt högt på karriärstegen och jag känner folk som sitter på röven och klagar över att de aldrig kommer att få ett jobb.
Jag själv har egentligen ingen utbildning alls förutom grundskolan och gymnasium. Men med tanke på det så känner jag mig mer än nöjd över att jag praktiskt taget har jobbat hela tiden sen jag gick ut gymnasiet. Jag har fått nästan alla jobb jag har sökt trots att det ibland varit flera hundra som sökt samma tjänst. Jag har vid mina två senaste jobb även fått de löner jag har önskat vid intervjuerna, trots att det är flera lönenivåer över vad jag med min ålder och erfarenhet borde tjäna.
Givetvis är det inga toppjobb. Men jag har vid de flesta tillfällena arbetat mig uppåt inom företaget. Jag har snabbt fått mycket ansvar och har bland annat arbetat som Ställföreträdande butikschef och i mitt nuvarande jobb är det jag som fått ansvaret att sköta Lagerschefens jobb när han är borta. Självklart har jag högre mål i livet än så och jag har planer på att läsa vidare när jag är helt säker på vad jag vill bli. Men just nu känner jag att jag att detta funkar bra för mig och i vår familj lägger vi just nu krutet på Tom Stians dröm.
Visst, det kan hända att Tom Stian aldrig kommer att få sig jobb på oljerigg. Men det vet man inte om man inte provar! En sak är iallafall säker: Det leder ingen vart att ligga på soffan och önska sig både det ena och det andra. Det gäller att jobba HÅRT för att få det man vill. Och jag tror inte att min käre sambo kommer att ge sig i första taget.
Och det finns faktiskt en massa saker man kan göra för att öka sina chanser. Här kommer några tips!
Granska CV:n.
- Finns det något viktigt jag kunde ha lagt fram bättre?
- Finns det något onödigt som jag kan ta bort?
- Har jag någon vän som kan titta på min CV och komma med bra synpunkter?
- Googla! Det finns massa bra tips hur du kan få ditt CV att bli bättre.
Ring arbetsplatsen.
- Ligger ditt CV i högen bland 300 andra sökande kan det ge dig en liten puff i rätt riktning då arbetsgivaren märker att du är mycket intresserad av jobbet.
- Ställ frågor om arbetsplatsen.
Kolla om det finns kurser.
- Har arbetsfömedlingen någon kurs jag kan gå för att ha större chans att få jobbet?
- Kan jag kanske ta upp ett litet lån och gå en kvällskurs?
Kanske är det möjligt att få en praktikplats.
- En praktikplats är kanske inte just det man vill ha. Men det gäller att visa fram sig själv. Det får du aldrig göra om företaget inte vet att du finns och hur bra du faktiskt kan jobba.
Använd dina kontakter.
- Ta hjälp av folk i din närhet. Det finns nästan alltid nån som kan hjälpa dig att få in en fot eller ge dig mer information om en arbetsplats.
It`s up to you (Hur långt du vill nå alltså!)
Kolla gärna in denna hemsida. (Ta en titt under "Vem är jag?" och "Hur hänger det ihop?"Där kan ni läsa om en god vän till mig som nått längre än de flesta. Allt genom hårt arbete.
Som jag berättat förut så sitter Tom Stian i skolbänken igen. Han läser oljeriggs-kurs + säkerhetskurs i ett halvår. Målet är att få jobb på oljerigg, något som efter ett antal år och vidareutbildningar kan ge en årslön på ca 700 000 kr. Men både jag och Tom Stian har otaliga gånger fått höra att han aldrig kommer att få något jobb inom denna bransch. För alla vi nämner detta för känner tydligen nån som gått denna utbildningen som sen inte fått något jobb. Men jag tror att allt handlar om vad man har för inställning. Jag känner både folk som har klättrat väldigt högt på karriärstegen och jag känner folk som sitter på röven och klagar över att de aldrig kommer att få ett jobb.
Jag själv har egentligen ingen utbildning alls förutom grundskolan och gymnasium. Men med tanke på det så känner jag mig mer än nöjd över att jag praktiskt taget har jobbat hela tiden sen jag gick ut gymnasiet. Jag har fått nästan alla jobb jag har sökt trots att det ibland varit flera hundra som sökt samma tjänst. Jag har vid mina två senaste jobb även fått de löner jag har önskat vid intervjuerna, trots att det är flera lönenivåer över vad jag med min ålder och erfarenhet borde tjäna.
Givetvis är det inga toppjobb. Men jag har vid de flesta tillfällena arbetat mig uppåt inom företaget. Jag har snabbt fått mycket ansvar och har bland annat arbetat som Ställföreträdande butikschef och i mitt nuvarande jobb är det jag som fått ansvaret att sköta Lagerschefens jobb när han är borta. Självklart har jag högre mål i livet än så och jag har planer på att läsa vidare när jag är helt säker på vad jag vill bli. Men just nu känner jag att jag att detta funkar bra för mig och i vår familj lägger vi just nu krutet på Tom Stians dröm.
Visst, det kan hända att Tom Stian aldrig kommer att få sig jobb på oljerigg. Men det vet man inte om man inte provar! En sak är iallafall säker: Det leder ingen vart att ligga på soffan och önska sig både det ena och det andra. Det gäller att jobba HÅRT för att få det man vill. Och jag tror inte att min käre sambo kommer att ge sig i första taget.
Och det finns faktiskt en massa saker man kan göra för att öka sina chanser. Här kommer några tips!
Granska CV:n.
- Finns det något viktigt jag kunde ha lagt fram bättre?
- Finns det något onödigt som jag kan ta bort?
- Har jag någon vän som kan titta på min CV och komma med bra synpunkter?
- Googla! Det finns massa bra tips hur du kan få ditt CV att bli bättre.
Ring arbetsplatsen.
- Ligger ditt CV i högen bland 300 andra sökande kan det ge dig en liten puff i rätt riktning då arbetsgivaren märker att du är mycket intresserad av jobbet.
- Ställ frågor om arbetsplatsen.
Kolla om det finns kurser.
- Har arbetsfömedlingen någon kurs jag kan gå för att ha större chans att få jobbet?
- Kan jag kanske ta upp ett litet lån och gå en kvällskurs?
Kanske är det möjligt att få en praktikplats.
- En praktikplats är kanske inte just det man vill ha. Men det gäller att visa fram sig själv. Det får du aldrig göra om företaget inte vet att du finns och hur bra du faktiskt kan jobba.
Använd dina kontakter.
- Ta hjälp av folk i din närhet. Det finns nästan alltid nån som kan hjälpa dig att få in en fot eller ge dig mer information om en arbetsplats.
It`s up to you (Hur långt du vill nå alltså!)
Kolla gärna in denna hemsida. (Ta en titt under "Vem är jag?" och "Hur hänger det ihop?"Där kan ni läsa om en god vän till mig som nått längre än de flesta. Allt genom hårt arbete.
12.10
Lite grann om de OSKRIVNA REGLERNA i hemmet.
Om herrn i huset haft en ledig dag och inte lyft ett finger i hemmet måste han vara beredd på ett stycke rabiat kvinna när hon anländer från jobbet.
Om herrn i huset istället studerat flitigt hela dagen och därför inte hunnit vika tvätten kan han räkna med att hon inte alls är speciellt arg. Snarare glad över att han varit så ambitiös.
Men en viss karl i detta hem lär sig aldrig skillnaden på dessa två saker. Det har hänt mer än en gång att han står och stressviker tvätt när jag kliver in i hemmet och så ser han sådär skamsen ut. Som en hund som gjort nåt den inte får.
"Men älskling, varför står du här och stressviker tvätt?", brukar jag snällt fråga då.
"Jag måste ju göra nåt innan du kommer hem, annars blir det ju dålig stämning", säger den skamsna hunden.
"Men du har ju pluggat som idiot hela dagen, inte kräver jag väl då att allt ska vara gjort i hemmet", säger jag.
"Jag vet inte jag, men jag vågar inte ta några risker", får jag då till svar.
Man måste nästan skratta. Dessa karlar är för lustiga och är det någon karl som läser min blogg just nu så nu tar vi det en gång till (med exemplet "pluggning"). Det är inte svårare än så här:
En man som har latat sig på soffan en hel dag får en rabiat kvinna
En man som studerat flitigt en hel dag får en nöjd kvinna
Enkelt va? Så fungerar det iallafall i detta hem. Jag kräver inte att man ska göra hundra sysslor om man har tenta om några dagar. Då får man läsa. BARA läsa. I övriga fall hjälps man åt så gott det går med sysslorna i hemmet. Okej? Är vi överens? =)
Om herrn i huset haft en ledig dag och inte lyft ett finger i hemmet måste han vara beredd på ett stycke rabiat kvinna när hon anländer från jobbet.
Om herrn i huset istället studerat flitigt hela dagen och därför inte hunnit vika tvätten kan han räkna med att hon inte alls är speciellt arg. Snarare glad över att han varit så ambitiös.
Men en viss karl i detta hem lär sig aldrig skillnaden på dessa två saker. Det har hänt mer än en gång att han står och stressviker tvätt när jag kliver in i hemmet och så ser han sådär skamsen ut. Som en hund som gjort nåt den inte får.
"Men älskling, varför står du här och stressviker tvätt?", brukar jag snällt fråga då.
"Jag måste ju göra nåt innan du kommer hem, annars blir det ju dålig stämning", säger den skamsna hunden.
"Men du har ju pluggat som idiot hela dagen, inte kräver jag väl då att allt ska vara gjort i hemmet", säger jag.
"Jag vet inte jag, men jag vågar inte ta några risker", får jag då till svar.
Man måste nästan skratta. Dessa karlar är för lustiga och är det någon karl som läser min blogg just nu så nu tar vi det en gång till (med exemplet "pluggning"). Det är inte svårare än så här:
En man som har latat sig på soffan en hel dag får en rabiat kvinna
En man som studerat flitigt en hel dag får en nöjd kvinna
Enkelt va? Så fungerar det iallafall i detta hem. Jag kräver inte att man ska göra hundra sysslor om man har tenta om några dagar. Då får man läsa. BARA läsa. I övriga fall hjälps man åt så gott det går med sysslorna i hemmet. Okej? Är vi överens? =)
12.16
Om när det får BÄRA eller BRISTA.
Jag vill inget hellre än att flytta hem till Sverige. Tom Stian i sin tur vill gärna jobba på oljerigg i Nordsjön. Dessa två saker kan kombineras ganska fint då han isåfall kommer att jobba två veckor på - fyra veckor av, vilket betyder attt vi kan bo nästan vart som helst.
Så efter att ha haft dessa saker (nedan) i tankarna i ett halvår:
- Kursen pågår i 6 månader och ligger 2 timmar bort enkel väg.
- Han måste bo på hotell varje gång eftersom kursdagarna är fre-sön eller ons-sön
- I mars månad kommer han att vara borta 3 helger i rad (det kostar ca 4000 kr i
bara hotellkostnad . Bensin + bompengar kommer i tillägg) - Han kommer att jobba heltid samtidigt som han studerar
- Han kommer ha massa tentor
- Han har fem examen på en vecka i slutet av maj/början av juni.
- Han kommer tyvärr få ganska lite tid med Filip.
- Filip kommer troligtvis hålla oss vakna på nätterna under detta halvår också vilket kanske inte är det ultimata för någon som ska studera.
...anmälde han sig och hade sin första riktiga kursdag i lördags.
Om det kommer att bli tufft? Ja, herregud ja. Det kommer att bli det värsta halvåret någonsin, både ekonomiskt och relationsmässigt. Men man måste ju ta en chansning ibland. Nu kör vi på! (med det stora vita huset i sikte ;))
"Man kan inte vinna en miljon om man aldrig köper en lott" 
12.55
Mina tankar kring VARDAGS-GNÄLL.
Ibland är det så lätt att bli förbannad. Speciellt på personen man lever med. "Varför kan han aldrig fundera ut vad vi ska äta?", Varför kan han aldrig skriva upp det som är slut hemma på magnet-blocket på kylskåpet?","Varför kan han inte dra igång tvättmaskinen utan att jag ber om det?", "Varför hamnar alltid soppåsarna under bänken på verandan (visserligen är det ingen som ser dem där) istället för i sophuset och varför i helvete måste jag alltid laga mat?"
Ja, ibland är det så himla lätt att lägga fokus på vad som inte görs. Jag kan verkligen gå i taket över sånna här saker och det är mer än en gång han har fått sina fiskar varma för detta.
Men det som oftast glöms är att det faktiskt är han som 8 av 10 ggr plockar ur diskmaskinen. Det är han som alltid nattar Filip om han inte är på jobbet. Det är han som knyter ihop soppåsen när jag intalar mig själv att det finns lite plats kvar även om jag innerst inne vet att det inte gör det. Det är han som är riktigt duktig på att få det att se fint och städat ut när jag kommer hem från jobbet. Och framför allt är det han som nästan alltid går in till Filip på nätterna när han vaknar (visst jag vaknar av skriket jag också men har betydligt lättare att somna om eftersom jag har sluppit kliva upp och stå vid en spjälsäng i en halvtimme).
Skillnaden är bara att han inte säger nåt om allt som jag inte gör, medan jag kan vara ruggigt snabb att påpeka att jag nu står och lagar mat för femte gången i rad denna vecka...
Värt att tänka till lite innan man gnäller nästa gång kanske?
Ibland är det så lätt att bli förbannad. Speciellt på personen man lever med. "Varför kan han aldrig fundera ut vad vi ska äta?", Varför kan han aldrig skriva upp det som är slut hemma på magnet-blocket på kylskåpet?","Varför kan han inte dra igång tvättmaskinen utan att jag ber om det?", "Varför hamnar alltid soppåsarna under bänken på verandan (visserligen är det ingen som ser dem där) istället för i sophuset och varför i helvete måste jag alltid laga mat?"
Ja, ibland är det så himla lätt att lägga fokus på vad som inte görs. Jag kan verkligen gå i taket över sånna här saker och det är mer än en gång han har fått sina fiskar varma för detta.
Men det som oftast glöms är att det faktiskt är han som 8 av 10 ggr plockar ur diskmaskinen. Det är han som alltid nattar Filip om han inte är på jobbet. Det är han som knyter ihop soppåsen när jag intalar mig själv att det finns lite plats kvar även om jag innerst inne vet att det inte gör det. Det är han som är riktigt duktig på att få det att se fint och städat ut när jag kommer hem från jobbet. Och framför allt är det han som nästan alltid går in till Filip på nätterna när han vaknar (visst jag vaknar av skriket jag också men har betydligt lättare att somna om eftersom jag har sluppit kliva upp och stå vid en spjälsäng i en halvtimme).
Skillnaden är bara att han inte säger nåt om allt som jag inte gör, medan jag kan vara ruggigt snabb att påpeka att jag nu står och lagar mat för femte gången i rad denna vecka...
Värt att tänka till lite innan man gnäller nästa gång kanske?
12.13
Jag blir rabiat på grund av GRANNEN.
Mitt imellan oss och den ena grannen finns det ett trädäck och över det ett stort tak. Där ligger det max 1 cm snö även om det skulle vara snöstorm på utsidan. Men grannen har utvecklat nån slags fobi mot snöflingor på trädäck så där står hon och putsar och fejjar i tid och otid. Försiktig är hon inte heller utan svingar denna sopkvast som besatt så det smäller och dunkar långan väg.
Naturligtvis tycker hon också att det är som lämpligast att göra detta under den 1,5 timmen som Filip sover ute i sin vagn under dagen. Så givetvis väckte hon honom för 10 minter sen och det kändes ju sådär lagomt festligt efter att jag pulsat runt i 3 dm tösnö för att få honom att somna.
Den dagen vi slipper ha grannar mitt imot oss, uppepå oss och bredvid oss ska jag aldrig sluta le. Jag ska gå runt med ett leende som går från öra till öra vara så förbannat glad att folk tror att jag är retarded. Ingen ska få undgå att se min vita-på-gränsen-till-ljusgula tandrad.
Mitt imellan oss och den ena grannen finns det ett trädäck och över det ett stort tak. Där ligger det max 1 cm snö även om det skulle vara snöstorm på utsidan. Men grannen har utvecklat nån slags fobi mot snöflingor på trädäck så där står hon och putsar och fejjar i tid och otid. Försiktig är hon inte heller utan svingar denna sopkvast som besatt så det smäller och dunkar långan väg.
Naturligtvis tycker hon också att det är som lämpligast att göra detta under den 1,5 timmen som Filip sover ute i sin vagn under dagen. Så givetvis väckte hon honom för 10 minter sen och det kändes ju sådär lagomt festligt efter att jag pulsat runt i 3 dm tösnö för att få honom att somna.
Den dagen vi slipper ha grannar mitt imot oss, uppepå oss och bredvid oss ska jag aldrig sluta le. Jag ska gå runt med ett leende som går från öra till öra vara så förbannat glad att folk tror att jag är retarded. Ingen ska få undgå att se min vita-på-gränsen-till-ljusgula tandrad.
12.32
Om när det blir för TUNGT ibland..
Härom kvällen var en sån där kväll när jag och Tom Stian såg på varandra och bara ville ge upp. GE UPP. Det fanns helt enkelt ingen ork kvar efter att Filip vaknat för femtioelfte gången efter att vi lagt honom och vi vet att det kommer att fortsätta under natten.
Hans sömn har ju strulat nåt enormt sen han föddes. Hans första levnadsår vaknade han nog ca 6-15 ggr/natt, något som blev lite bättre när han var strax över året. Han är både extremt lättväckt och klarar inte riktigt av att komma i djupsömn. Något som både vi och Helsestasjonen (BVC) har konstaterat.
Vi var hos ett vännerpar en gång efter att de just fått sin lilla flicka. Hon låg i en babysitter i vardagsrummet och sov när paret föreslog att vi skulle spela lite guitarr-hero. Vaknar hon inte då? frågade jag med tanke på våran egen kille som sedan han var nyfödd har vaknat så fort vi tappat en plastbunke på golvet i köket. Nejdå, svarade dom och skrattade. Och där låg hon och snusade så gott medan vi lirade för fulla muggar och ljudet dånade.
Alla barn är olika. Ingen som inte har spenderat en natt med våran trollunge vet exakt vad som skall till. Inte vi heller för den delen Vi har som sagt haft kontakt med Helsestasjonen (BVC), läst böcker, googlat, tagit till oss av råd och inget har hjälpt under dessa 19 månader. Ja, han är väldigt speciell när det kommer till sömnen, men charmar brallan av folk på dagarna och kallas för lyckotrollet på dagis för att han är så glad, snäll och verkar så lycklig.
Kommentarer som "Det är bara att låta honom ligga där och så går ni in var femte minut några kvällar i rad så ska ni se att han sover fint hela nätterna sen" eller "Om ni inte hade smygit på tå när han var liten skulle han vara mer van vid ljud och inte vakna så lätt!" kan ibland få oss att se rött när vi endast sovit 2-3 i sträck för vi har varit upp hela natten med en skrikande kille som vill göra allt utom att sova..
Vi gör vårat bästa. Vi är bra och ansvarfulla föräldrar. Vi kör stenhårt på rutiner. Vi lägger honom mätt och belåten. Vi vädrar hans rum innan han ska sova. Han har nattlampa och ett helt gäng med favoritgosedjur i sängen. Vi läser för honom och vi ger honom massa kärlek.
Men ibland vill det sig bara inte och ibland känner vi oss så slitna att vi bara vill ge upp. Men det ska vi INTE. Det måste ordna sig nån gång! (fast ibland är det svårt att tänka så)
Härom kvällen var en sån där kväll när jag och Tom Stian såg på varandra och bara ville ge upp. GE UPP. Det fanns helt enkelt ingen ork kvar efter att Filip vaknat för femtioelfte gången efter att vi lagt honom och vi vet att det kommer att fortsätta under natten.
Hans sömn har ju strulat nåt enormt sen han föddes. Hans första levnadsår vaknade han nog ca 6-15 ggr/natt, något som blev lite bättre när han var strax över året. Han är både extremt lättväckt och klarar inte riktigt av att komma i djupsömn. Något som både vi och Helsestasjonen (BVC) har konstaterat.
Vi var hos ett vännerpar en gång efter att de just fått sin lilla flicka. Hon låg i en babysitter i vardagsrummet och sov när paret föreslog att vi skulle spela lite guitarr-hero. Vaknar hon inte då? frågade jag med tanke på våran egen kille som sedan han var nyfödd har vaknat så fort vi tappat en plastbunke på golvet i köket. Nejdå, svarade dom och skrattade. Och där låg hon och snusade så gott medan vi lirade för fulla muggar och ljudet dånade.
Alla barn är olika. Ingen som inte har spenderat en natt med våran trollunge vet exakt vad som skall till. Inte vi heller för den delen Vi har som sagt haft kontakt med Helsestasjonen (BVC), läst böcker, googlat, tagit till oss av råd och inget har hjälpt under dessa 19 månader. Ja, han är väldigt speciell när det kommer till sömnen, men charmar brallan av folk på dagarna och kallas för lyckotrollet på dagis för att han är så glad, snäll och verkar så lycklig.
Kommentarer som "Det är bara att låta honom ligga där och så går ni in var femte minut några kvällar i rad så ska ni se att han sover fint hela nätterna sen" eller "Om ni inte hade smygit på tå när han var liten skulle han vara mer van vid ljud och inte vakna så lätt!" kan ibland få oss att se rött när vi endast sovit 2-3 i sträck för vi har varit upp hela natten med en skrikande kille som vill göra allt utom att sova..
Vi gör vårat bästa. Vi är bra och ansvarfulla föräldrar. Vi kör stenhårt på rutiner. Vi lägger honom mätt och belåten. Vi vädrar hans rum innan han ska sova. Han har nattlampa och ett helt gäng med favoritgosedjur i sängen. Vi läser för honom och vi ger honom massa kärlek.
Men ibland vill det sig bara inte och ibland känner vi oss så slitna att vi bara vill ge upp. Men det ska vi INTE. Det måste ordna sig nån gång! (fast ibland är det svårt att tänka så)
11.45
Den torra Chicken baguetten ligger i ett fast grepp i handen och dagens tema är BRÖLLOP
Bröllop ja. Vill jag gifta mig? Jag vet inte. Det är inte lätt för mig att svara på den frågan för att vara ärlig.
Jag vet vad jag vill ha för klänning. Frisör-Celia och jag är eniga om en speciell frisyr. Blombuketten ser jag framför mig. Ringen får gärna ha små stenar hela vägen runt. Sminkningen tror jag att jag klarar att fixa själv. Platsen är utomhus men jag har olika planer beroende på vilken årstid man bestämmer sig för. Dukningen och maten är jag inte riktigt säker på än. Men jag har hittat den perfekta låten och skrida fram till.
Men Tom Stian är inte den enklaste att släpa fram till altaret och jag vet inte riktigt om jag är en passande brud. Att "vara" gift har nämligen aldrig varit viktigt för mig på det viset, man mäter inte kärlek så men saker och ting blir enklare när man har barn tillsammans.
Men tänk vad härligt att få ha den där dagen.
Ju, mer jag tänker på det ju mer vill jag ha den.
12.15
En våffla har precis lagt sig i en kompakt och kladdig hög i min mage och jag har bestämt mig för att skriva om SNUSKHUMRAR under dagens lunch-paus.
Jag har nämligen upptäckt något som jag tycker är mycket fascinerande. Kanske ska lägga till extremt äckligt och konstigt också för den delen. Här på jobbet har vi ett gäng gemensamma toaletter. Dessa använder alla som jobbar här nere i källaren, bland annat vi, diverse andra lager, städtanterna/städgubbarna m.f
Och att säga att dessa toaletter är rena och fräscha vore ren lögn. Folk verkar ha diarré var och varannan dag, de verkar stå på toalettringen när de ska bajsa och de har ännu inte hittat spolknappen. (Den brukar ju sitta på nästan samma ställe på varje toa men ack så svårt det kan vara)
Nu till saken.
Flertalet gånger när jag ska besöka dessa toaletter så står det en halvdrucken/uppdrucken kopp kaffe uppepå den där toalettrulle-hållar-saken. Men vem fan vill sitta inne på muggen, andas in doften av dynga och ta en klunk take away-kaffe samtidigt? Visst, det kan väl ioförsig hända ett någon bara ska kissa men det är ju inte heller rumsrent för fem öre. Det är ju för i helvete helvidrigt! Gör dessa människor så hemma också? Går dom helt sonika och kokar en kopp kaffe, tar med sig tidningen och sätter sig på muggen och skiter?
Jag får väl erkänna att en och annan liten slickepinne kan ha följt med mig in på toan när jag sisodär 6 år gammal. För man visste ju aldrig om lillebror kleptoman (med en sjuklig benägenhet att stjäla saker när tillfälle uppstår...) skulle kika förbi och klubbor växte ju inte på träd i den åldern.
Men vuxna människor..? Nä fy, snuskhumrar är ni allihopa!
