22.14
Jag tänker TILLBAKA.
Vissa saker glömmer man aldrig. Som dom där barndomssomrarna som man aldrig ville skulle ta slut. Dom tänker jag oftare på nu när jag själv fått barn.
Framför allt tänker jag på somrarna i Skärså. Vi lånade ibland morfar och hans syskons stuga som tillhört deras mamma Vera. Där hade vi våran båt och från bryggan kunde man se fiskerestaurangen Albertina. Dit brukade vi åka med båten ibland. Sen gick vi runt på kajen och njöt av sommarvärmen med en glass i näven. Oftast en Magnum mandel.
De finaste sommardagarna tog vi båten till stränderna Kråknäs eller Snäcken utanför Långvind. Där badade vi i timtal och det spelade ingen roll hur kallt det än var i vattnet för det glömde vi medans vi försökte fånga små ålar med håv. När vi till slut kom upp igen drack vi saft och åt bullar som vi köpt med oss från stan.
På kvällarna låg jag och min bror skavfötters i den nedersta loftsängen i stugan och kliade myggbett samtidigt som vi lyssnade på "Fem" (Fem på nya äventyr, Fem och kidnapparna m.f." på kasettband. Det var mysigt och ibland riktigt läskigt.
Jag minns också det lilla röda utedasset där jag kunde sitta för mig själv och fundera medan solstrålarna sökte sig in mellan planken och spindlarna klättrade omkring i sina nät. Jag kollade alltid noga så att inte getingarna byggt bo under själva hålet innan jag satte mig. Brorsan och jag brukade ibland ställa oss bakom dasset när något satt där inne och ropa " det är anden i chokladburken som talar". En annan gång tappade våran släkting David (som var ca 5 år då) sin jacka ner i hålet bland all skit. Då blev det livat värre...
Undrar om Filip också kommer att ha sånna här fina minnen när han blir äldre. Jag hoppas verkligen det.
Men frågan är om han kommer att få uppleva ett riktigt utedass?
Kråknäs i Långvind.
Vissa saker glömmer man aldrig. Som dom där barndomssomrarna som man aldrig ville skulle ta slut. Dom tänker jag oftare på nu när jag själv fått barn.
Framför allt tänker jag på somrarna i Skärså. Vi lånade ibland morfar och hans syskons stuga som tillhört deras mamma Vera. Där hade vi våran båt och från bryggan kunde man se fiskerestaurangen Albertina. Dit brukade vi åka med båten ibland. Sen gick vi runt på kajen och njöt av sommarvärmen med en glass i näven. Oftast en Magnum mandel.
De finaste sommardagarna tog vi båten till stränderna Kråknäs eller Snäcken utanför Långvind. Där badade vi i timtal och det spelade ingen roll hur kallt det än var i vattnet för det glömde vi medans vi försökte fånga små ålar med håv. När vi till slut kom upp igen drack vi saft och åt bullar som vi köpt med oss från stan.
På kvällarna låg jag och min bror skavfötters i den nedersta loftsängen i stugan och kliade myggbett samtidigt som vi lyssnade på "Fem" (Fem på nya äventyr, Fem och kidnapparna m.f." på kasettband. Det var mysigt och ibland riktigt läskigt.
Jag minns också det lilla röda utedasset där jag kunde sitta för mig själv och fundera medan solstrålarna sökte sig in mellan planken och spindlarna klättrade omkring i sina nät. Jag kollade alltid noga så att inte getingarna byggt bo under själva hålet innan jag satte mig. Brorsan och jag brukade ibland ställa oss bakom dasset när något satt där inne och ropa " det är anden i chokladburken som talar". En annan gång tappade våran släkting David (som var ca 5 år då) sin jacka ner i hålet bland all skit. Då blev det livat värre...
Undrar om Filip också kommer att ha sånna här fina minnen när han blir äldre. Jag hoppas verkligen det.
Men frågan är om han kommer att få uppleva ett riktigt utedass?
Kråknäs i Långvind.
Kommentarer
Postat av: Otto
På Gräsö har vi kvar utedasset :) Blir det läge nångång så kan han ju komma förbi å känna sig för om utedass e hans grej?:)
Hoppas allt e bra annars
/Otto
Postat av: Helenah
Jag är glad och tacksam att jag fick vara del av de sista somrarna i stugan i Skärså innan den såldes! Jag har också finfina minnen därifrån.
Trackback
