Äsklingen
Att vara mamma är verkligen det bästa som finns, men det är också världens svåraste jobb. Eftersom man älskar sitt barn mer än sitt eget liv vill man att ens barn ska få den bästa tänkbara uppväxten.
Jag läser allt jag kommer över. Tar till mig av bra råd och jag och TS försöker även lita på vår magkänsla i många situationer.
Men många gånger kommer jag på mig själv med att ha dåligt samvete. Jag tänker att jag har lekt för lite med honom, läst för få böcker för honom eller pekat på lampan och sagt "lampa" för få gånger.
Men Filip verkar faktiskt vara lyckligt barn. Han är glad, skrattar och busar och han har nyligen börjat skratta när han pruppar! (hur kul är inte det??) Och vi får ofta beröm av folk vi inte känner för att han är så snäll. Så något rätt måste vi ju ha gjort?
Jag ska försöka att sluta att ha dåligt samvete och bara njuta av tiden man har med honom. Det sägs ju att första året går så fort och jag är helt enig! Han är redan 8,5 månad. Herregud ja, så fort det har gått!
Mamma och pappas ögonsten
Inte bara mamma och pappas ögonsten! Det är moffar och mommes ögonsten också!
