Nähepp.
De ringde aldrig idag. Tom Stian ringde själv upp dem vid halv tre. Mannen i telefon lät förvånad över att Tom Stian inte hade fått meddelandet om att dom har skjutit upp det slutgiltiga svaret till nästa vecka. IGEN alltså! Det är tredje gången dom gör det, tror fan inte att det är sant. Det var bara det att dom hade råkat glömma att berätta det för honom denna gång. Är det möjligt?!
Tom Stian fick även veta en del mer saker. Både postiva och negativa. Så nu vet vi inte vad vi ska tro. Innan var det 95 % säkert att jobbet var hans, nu har vi ingen aning längre. Älsklingen tog det bra, men jag började grina igen. Tror att det är tredje eller fjärde gången denna vecka. Jag trodde att den här dagen skulle bli lyckodagen då allt skulle lösa sig och vi skulle gå ut och äta ikväll och fira hans nya jobb. Men istället blev det så här. Uch, denna vecka har varit väldigt tung.
I december önskade jag något som hade med bebisen att göra. Jag sa att om bara detta ordnar sig så ska jag aldrig mer be om nåt mer i mitt liv. Önskan gick i uppfyllelse. Så egentligen kan jag inte klaga, jag har fått det jag ville ha. Allt annat får bli som det blir, men det skulle inte skada om Tom Stian fick jobbet eftersom att han bara är timvikarie i nuläget och knappt får jobba nåt.
Men men.. vi klarar oss säkert ändå. Ledsamt för hans del bara om det inte skulle gå.
Fast vi har inte givit upp än!!
Kommentarer
Trackback
