Syster Taki

Jag ska erkänna en grej: Jag gillar numera våran granne som bor snett ovanför våran lägenhet.

Nu kanske det inte låter som nåt ovanligt, visst kan man gilla sina grannar men saken är den att jag har alltid ogillat henne skarpt sen vi flyttade in här. Hon har sen dag ett älskat att skräpa ner utanför våran dörr. De har legat en miljard fimpar, godispapper, ruttna frukter och annan skit här utanför. Till och med hennes reklam som borde liggga i hennes brevlåda har blåst omkring här utanför.

Jag har alltid sagt till Tom Stian att jag önskar att hon kunde flytta, att allt skulle bli bättre då. Jag har till hämnats mot henne i smyg. Bland annat har jag samlat ihop fimpar, skräp och en halv påse ostkrokar från marken och lagt under hennes vagn (inte där uppe där barnet ska sitta, det vore för ondskefullt men där under där det ibland är galler). Ja, jag har otaliga gånger slängt in en massa skit under hennes vagn. Men allt det här har jag gjort i hemlighet, jag har aldrig vågat gå upp till henne och ringt på hennes dörr för att ta ett snack med henne. Det vågar jag inte för då blir grannsämjan så dålig. Jag har hellre hämnats i det tysta och låtit henne tro att det är tanten mitt imot som gjort detta.

Men nu till saken. Hon och jag har aldrig pratat med varandra hittills, vi har väl kanske sagt "hej" nån gång men inget mer tills för en vecka sen. Jag var på väg ut ur boden med min cykel när jag mötte henne utanför. Hon hade tydligen inte sett att jag varit gravid föräns nu (hur nu det är möjligt?) och började genast fråga en massa saker om min mage och graviditeten. Vi blev ståendes en stund och jag tänkte "oj, hon är ju supertrevlig!". Men för det kan man självklart hålla rent och snyggt runt sig. 

Dömma av min förvåning när hon då igår stod ute och städade bort allt skräp, gick  liksom runt med en påse och plockade fimpar till och med (Har inte sett henne göra ett handtag här utanför på ett år). Själv stod jag i fönstret som en gammal pensionär medans hakan låg på golvet. Det blev så fint här utanför!!

Idag träffade jag henne här utanför igen efter att jag gått en lång promenad med Mario i solen. Vi pratade på en bra stund och hon är verkligen jättetrevlig, lättsam och gullig. Så ja, det tar imot att säga det.. men jag tror att jag gillar henne nu. Men bara så länge hon sköter sig. Om INTE så måste jag kanske träda fram och säga ett par väl valda ord.



Förresten, jag har till och med givit henne penséerna som blev över. Snacka om givmildhet va? (Men de tänker jag klättra upp och hämta tillbaka om hon ska börja slänga fimpar överallt igen)

---